Om möjligt ännu mer blommor för pengarna. Och med rosa fälgar. Och med tre växlar från Shimano. Och med ett schysst pris till alla glada men stumma ben i branta backar från Frisco till Ammarnäs.

Ok, inge ljug nu. Men jag har en säker källa som säger att det här är den sista stycket i en trilogi där Jimmy the Henrix och Rogers the Prince Nelson levererat de två andra, i detta sammanhang rätt så ointressanta, bidragen. Tänk batikklänning, jazztobak och flätor så får du resten av bilden. 360° full circle – tack för det Electra!

Här kommer vi att använda förra årets text för fantasin börjar nu tryta rejält, såhär stod det: Kaxiga glin på fyra bast med icke uppfällda landningsställ har mycket kvar att ge. Oväxlad. Röd på ett snabbt sätt.

Kommer inom kort att finnas på alla skrivkunniga sjuåringars önskelista. Och om de inte är skrivkunniga kommer de väl använda den gamla och välbeprövade ”tjata-hål-i-huvet”- taktiken. Eller så tjålar dom en gräsklippare av grannen och byter till sig hojjen på ebay. I vilket fall så tycker ilikebikes Idoljury att hojjen är ruff som en ninja och med sting i som ett bi.

Brand new! Helt ny alltså. Med sin snabba och stilrena (sa jag tidlös?) figur kommer den att klyva genom trafikstockningar som på rymmen från en minkfarm. En liten bakskärm har den också. Fast mest som en symbol för hur mycket mindre det regnar i Kalifornien än här. Tre växlar har den i alla fall.

The grandaddy av gammpapas. Årets cykel för tredje året i rad på ilikebikes hundralista. Svart är och kommer alltid att vara det nya svarta. Svårt att fatta/ring inte oss om du blir utan? I år har Electra haft den goda smaken att snygga till framändan med ett rätt så elegant gaffelval. Inga kullar är för branta för denna treväxlade ladykiller.

Dra mig baklänges ända in i tjockfias carport! Så kommer reaktionen bli på byn. Alla som gillar döskallar och skelett och starka/svaga färger och tre växlar och snygg sadel med matchande handtag räcker upp handen! Ok, 1,2,3,4,5,6,7,8,9, 10,11,12,13,14,15,16,17,18,19,20. Och där var det slut!

En zigenarcykel med blommor och krumelurer som för tankarna till en schizofren kurbitsmålare med mamma från Brügge och pappa från Bollnäs. Inte helt säker på om det är så, men med den korgen och ringklockan kommer ingen våga ifrågasätta din auktoritet mer. Kulla-Gulla går igen igen!

Blomstrande som en hotad regnskog kommer den till oss i nya färger varje år. Och det är bra för annars skulle vi tröttna rätt fort. Inga växlar men med blommiga däck, handtag, sadel och själ.

Blå som havet, blå som himlen. Blå som dina tankar om livet efter detta, blå som vissa delar av vår svenska fana. Blå som en dag då du lyckas tajma Sicklafärjan, blå som stunderna när mobilbatteriet är tömt. Blå som en jävla blåtira eller blå på alla sätt utom som den där feta kossan. Cyklar ska vara blå som bäbisar. Men vita cyklar är också fina. Och gröna.

En sådan här cykel har Stig Blomkvist, Per Eklund, Kenneth Hansen, Carlos Sainz, Häkkinen, Markkonen, Päivinen och Gröninen. True! Nä, det var ju bara ljug. Men den skulle vara den mest passande startcykeln för rallycrossbanor över hela planeten. Och JP har en, fast det visste ni ju redan.

Blommor i håret, vatten i knäna och grus i ögonen. Det är livet för en helt vanlig åttaåring tills de får syn på denna järnsäng. Om det blir bättre eller sämre efteråt är det svårt att sia om. Kom bara ihåg att det är bra för barn att slipa på retoriken redan i tidig ålder om de ska ha någon chans att bli kung/drottning när det väl är dags för oss att rösta om skiten.

Vi tar det igen: Brand new! Helt ny alltså. Med sin snabba och stilrena (sa jag tidlös?) figur kommer den att klyva genom trafikstockningar som en förrymd mink. En liten bakskärm har den också. Fast mest som en symbol för hur mycket mindre det regnar i Kalifornien än här. Tre växlar har den i alla fall.